Jag har två barn som jag älskar mer än något annat här i livet. Jag har ett barn i magen som jag älskar, men inte på samma sätt. Inte lika mycket, inte än. Hur mycket det än smärtar mig, så har jag och min make bestämt oss för att lyssna på läkarnas råd och avbryta graviditeten.
Men man kan inte förvänta sig någon hjälp i detta beslut, utan allt måste man rodda runt själv. Vilket är väldigt jobbigt och tufft, jag hade förväntat mig mer av sjukvården.
Väntar nu på ett samtal från specialistmödravården där jag förhoppningsvis kan få hjälp att planera hur det ska gå till, så fort som möjligt eftersom jag redan är så långt gången.
Jag kan inte sova om nätterna och jag gör inte mycket annat än gråter just nu. Mitt älskade barn. Förlåt mig att jag måste döda dig för att kunna överleva själv. Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar