fredag 8 november 2013

Länge sedan nu...

... jag kan knappt tro att det är ett helt år sedan jag senast skrev här i bloggen, ja nästan iallafall. Elva månader och lite till.

Jag har bestämt mig för att ge bloggen en ny chans eftersom den ger mig så oerhört mycket viktiga och roliga kontakter i form av mail och annat. Tanken är trots allt att jag genom min blogg ska kunna vara ett stöd för andra och hitta nya vänner och stöd för mig själv också.

Vad händer då?
Jag arbetar kvar på Östra Sjukhuset, trivs jättebra på min avdelning (inriktning övre bukkirurgi) och har förutom jobbet också börjat studera till barnsjuksköterska. Förr eller senare kommer jag alltså så småningom att byta arbetsplats, men när, var och hur återstår att se. Utbildningen är på halvfart så det kommer att dröja ända till sommaren 2015 innan jag förhoppningsvis kan kalla mig för leg. specialistsjusköterska med inriktnign mot hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Eller, enkelt skrivet, legitimerad barnsjuksköterska.

Barnen mår bra. Jonathan har hunnit bli 3,5 år med allt vad det innebär; väldigt mycket vilja men också väldigt mycket kärlek och omtanke om andra. I perioder har det gått bättre och sämre att träna på att vara torr utan blöja, och vi fortsätter öva. Alexander är lite mer än sex år och har under sommaren övat sig på att lära sig cykla och simma. Vi är inte riktigt framme ännu men det vet jag att det kommer, med tiden.
Vi har fått en ganska lång paus från sjukhusbesöken nu över sommaren, om man bortser från att Alexander har problem med sitt öra och har haft så i över ett år. Han har haft problem med upprepade infektioner i sitt ena öra och efter att man sövde honom för att kunna titta i örat mer ordentligt, har det upptäckts att en del av trumhinnan har tryckts in i hörselbenet (på grund av tidigare infektioner). Så har jag iallafall uppfattat det av läkarna. De har opererat in ett rör första gången han sövdes, men sedan upptäckt att det ramlat ut andra gången, då de skulle kontrollera. Efter ytterligare kontroller nu har de bestämt sig för att de måste gå in i örat ordentligt för att få ordning på oredan där inne, vilket innebär att de måste borra sig in via skallbenet. Det låter väldigt makabert och jag kan inte påstå att jag känner mig så glad inför att min älskade sexåring skall sövas för FEMTE gången, men samtidigt vet jag ju att detta måste göras. Förhoppningsvis kan de få ordning på örat nu, innan fler infektioner drabbar hans hörselben och orsakar skador som inte går att reparera. Han har i dagsläget nedsatt hörsel på det örat, och läkarna kan inte lova att han kommer att få tillbaka sin hörsel enbart genom denna operation. Men just nu handlar det först och främst om att inte göra saker och ting värre. Läkarna är optimistiska, även om de kanske kommer att behöva göra ytterligare en operation för att ge honom hörseln tillbaka, så då tänker jag vara det också.

Så är alltså läget just nu. Plugg, jobb, barn och väntan på operation. Ungefär så.
För egen del fortsätter mina ögon att hålla sig stabila efter ögonoperationen. Jag är inte riktigt säker på vilken vidare uppföljning jag kommer att få, men troligtvis träffar jag inte läkaren som opererade mig mer utan följs upp via ögonmottagningens andra doktorer (eftersom Dr AN är specialiserad på barn egentligen). Däremot kommer jag säkerligen (hoppas jag) träffa på honom i samband med barnens regelbundna synkontroller.

Någonting roligt som har hänt under det här året, bland många saker, är vår resa till Zakynthos. I mitten av september gav vi oss av hela familjen på en två veckor lång härlig resa tillsammans, och det var verkligen vad vi behövde. En paus från allting, avkoppling och god mat, fulla av energi inför vinterns mörker och kyla.

Laganas strand, september 2013